Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Påskdagen. Faust och Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pudeln följer Faust hem. Den medkänsla han
hyser för allt levande röjer sig även i denna lilla
handling, att han giver natthärbärge åt djuret,
som sällat sig till honom. Läsaren, som redan
anar något fanders-aktigt i den svarta besten,
anser förmodligen, att denna välvilja här är illa
använd. Och däruti har han denna gång utan
tvivel rätt. Men i längden torde det visa sig, att
man står sig bäst med att visa gott hjärtelag,
vore det ock mot själva hin.
Mörker betäcker redan de slingrande gator,
genom vilka Faust och Wagner begiva sig till sina
bostäder i den dystra universitetsbyggnaden. De
skiljas åt i korridoren, och man kan tänka sig,
att Wagner, tröttad av lustvandringens för honom
ovanliga ansträngningar, insomnar tillräckligt djupt
för att betrygga Faust mot ett förnyat nattligt
besök.
Faust inträder med pudeln i sin studerkammare.
Vi kunna icke lämna honom, innan vi
erfarit utgången av detta första möte mellan honom
och det väsen, som döljer sig under pudelns ull.
De i den fria naturen tillbragta timmarne
hava kvarhämnat en fridfull efterklang i grubblarens själ.
Se, nattens djupa mörker täcker
den ängd, där nyss en gäst jag var;
en mystisk helig bävan väcker
till liv vad anden ädlast har.
Begärens storm och lustars villa
ha slumrat in med dagens larm,
och mänskokärlek rör sig stilla,
Guds kärlek rör sig i vår barm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
