Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Sr fant, man förtjänar ej namn af
vitter, mer än uplylt, endall genom trägen
läsning och kall konil. Dertil fordras Snille,
en vifs eld, ftyrka och verkUmbet i Ijälen,
fom altid uplitvar männifkor til Hora
företag. Men hvad formar det lyckligafte Snille,
utan handledning, odling och konltens
biträde? Naturen, ehuru förträfflig, hvad kan den
alftra, om hon icke af verenlkaperne bildas,
om hon ej furies med förråd af vackra och
ryrtiga tankar, om hon ej underllödes af
lyckliga uttryck och prydes med lifliga
målningar? Är det väl möjligt at rånka fant,
màugfaldigt och fkont, at lifligt och kort
uttrycka fina rankar? — Eller år man Ikicklig
at lära, behaga och röra, om man ej
förvärfvat fig en god fmak och förråd p,i nyttiga
fanningar? Förmåner — fom endall
Vitter-licten lkänker ols.
Men år hon endall i derta affcende
värdig vår dyrkan? Vinner hon blott derigenom
vår högaktning, at hon i förftåndec utfår
frön til en rik fkörd, utan at förädla
hjärtat: at hon llr ols tänka rigtigr, högr och
ädelt, uran at leda våra begår til det goda,
vackra och höga, uran at böja ols til kårlek
och vårdnad för Sanningen och Dygden ? Låt
vara at Vitterheten blott llidatfe förftånder, at
hon blott tjänte til er angenåmt tidsfördrif i
F 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
