Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—= 9J
Des Ivar på anklagelferna är fullt af
en-fald och ftyrka. Han talar (om Ofkulden bor
tiltala fmädellen, och Visheten vidlkepelfen.
Slutligen vifar han, hvad fom ir
uphof-vet och urlprunget til de emot honom
ut-iDridda rygrcn. Det är emedan han ej
vördat månnilkornas lvagheter och lafter, i
fyn-nerhet hos vide betydande Män; fe här
hans brott. Om han dör, är det icke hans
anklagare* fom fkola förorlaka honom döden.
De äro endaft hatets verktyg; hans Mördare
äro ImädeHen och afunden.
Det var bruket, at de anklagade togo fin
tilflygr til böner och tårar, läto fina Barn
famt Vänner och Slägtingar vifa fig, för at
ärhålla genom medlidande hvad de ej altid
kunde vinna genom råttvifan. Äfven jag,
läger Socrater, är icke utan flägt; jag har tre
Söner hvaraf en hunnit öfver barndomen,
men de bägge andre behöfva ännu fin
Faders hjälp. Icke deftomindre (kall jag ej
vifa någon af dem, för at röra eder; och
jag gör det hvarken af förakt eller högmod.
Sådana kånflor funno aldrig inrymme i
So-cratis hjärta; utan hans domares heder, fä
väl lom hans egen och det Almånnas, förbjöd»
honom at gifva et lådant exempel, i
fynncr-het vid hans ålder och med det namnet han
bar; ty, lade han, detta namn må vara för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
