Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ 9f
tèn min ålder, jag hör knappaft til detta
lifvet, och rör reda.) vid grafven.
Socrates fortfar: han talar med ftillhet
til fine domare. Han milar det nöjet, at i
en annan verld lamrala med alla tiders ftore
MSn, med dem hvilke fom han, varit offer
for oråtrvilan; han önlkar at hans barn
måtte en gång dö fålom deras Far, om de äfven
hafva den lyckan at förolämpa en /Initus
genom deras dygd. Han flätade tala med
delL håga och enkla orden : nu år det tid at
vi bortgå, jag för at då och J for at lefva;
hvilken af défla två faker fkall vara den bSU
fta? Gudarne allena veta der, men ingen
dödlig.
Sådant år detta Plator fårfta tal, hvareft
han urveklar Socratit fjäl; där råder en
angenäm och ädel vältalighet, dygdens
ftåndag-tighet, vårdnad för Guddomligheren och fig
fjälf. Socralts rättfärdigar fig, talande med
fine fiender och Athenienferne. Det Sc den
Vife fom gifver fkål til alt, och ralar med
fridén inom fig til dem, (om fårdåmma ho»
nom.
V t . w —
I det andra talet fårbytes Scenen:
Socratcs ir i fingelfet, och han fofver. Criton
G 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
