Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den arga dolk, lom vild och afund fmida
I trenne år mig largar på min dig:
Min fjäl var ren — Sophia vid min lida;
Des ömhets tår var fållhet nog for mig.
Det mörka hvalf, dit hämnden brottet fkickar,
Des öma vard från mig ej uredömr;
Jag döden fåg, men låg Sophias blickar
En MUd Förlyn har ingen ofkuld glömt.
Nu — fråmling, glömd och milskånd för den
möda,
Jag flåfat har på mina fåders bygd;
Sophia mig fkall mer ån nånlin döda,
Hon har min Ijål, mig rilhör hännes dygd.
Förtjänta Folk, lom vunna Lagrar hölja,
Må Gallers mod i Secler lifva Er!
Er aktning mig fkall lom Sophia följa;
Nog ära nog. Er laknad är mig mer.
Och Frihet! Du fom mänlkans värde hägnar,
Och hjertats lugn, valfignad årerbàr!
Mit lif jag Dig och min Sophia egnar;
Mit valfpråk åra följd af ömhet ir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
