Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Om Ålderdomen,
» .
Ur Spcfhror.
Af olla de löjliga ön fkn ingår, fom dagligen
göras ifållfkap, år vål ingen ovärdigare en
tänkande månnilka, än den, at vilja blifva
yngre ån man är. I allmänhet får ma tf
fu-ka grunden dertil i något föremål, f»m
påminner ols en förbigången händelfe, hv ilken
vi gårna fkulle fe förnyad , men hvilket
föremål för vår närvarande iilder år mindre
pälsande. Det år et ofvikligt prof på et
förvirradt eller fördärfvad! finnelag, om vi
tro ofs hafva behof af vår ungdom, endaft
för at konna använda den flyrka i nerverne
och lederne, fom vi fordom egde. Lika
orimligt år det för en Gubbe, fålom en
Ro-merfk Talare anmärker, at önfka fig en ung
Mans ftyrka, lom det vore för denne a(
cf-terftråfv.a tjurens eller häftens. Defsa
önfk-ringar äro lika ftridande mot natuten, fom
borde tjäna til råttefnöre i air hvad ej ltrider
emot Råttvifan , Lagarne och förnuftet. Men
ehuru hvar Gubbe varit ung, och hvar
Yngling hoppas at blifva gammal, tyckes dock
en ganfka onaturlig mifsfåmja ega rum
imellan defsa tvänne lifvets fkiften. Denna
olyckliga ftridighet härleder fig ifrån et vettlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
