Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––
nia begär, för at hinna til et lika mål,
och hvar och en väljer bland de
oräkneliga medlen det, som i hans inbildning för
honom närmast detta mål — anseendet
och rygtbarheten.
Detta begär at utmärka sig, at
vinna beundran och anseende i verlden, är
det i sig själf i 11 a k t ? Bör man
fördöm-ma det? Visst icke. Det är en den
yppersta gåfva af Skaparen åt mänskligheten.
Hade människan varit aldeles liknöjd
rno sina likars tänkesätt och omdömen,
aldrig hade hon höjt sig öfver naturens
första råa och oförädlade tilstånd. Hade
icke ärelystnaden äggat hännes sinne,
hvilken trång gräns hade iclce då varit satt
för hännes själs förmåga? Alla ftora
fjä-lars företag, alla ädla gerningar, alla
höga dygder, alla lysande egenskaper, hela
människo-snillets Guddomliga förmåga. —
Hvem hade sett er, hvem hade erfarit er
verkan? — Hvem skalle ens hafva
misstänkt er möjlighet? Naturen, åt sig själf
lemnad, är overksam. Passionerne skola
sätta hänne i rörelse. Hela
människo-slägtets nuvarande värde och höghet, och
den möjliga större fullkomlighet, hvartil
det ännu torde kunna upstiga, är endast
en verkan af en förädlad egenkäilek, och
det begär til ära och storhet, som är män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
