Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
ras af den våldfördes och förtrycktes
klagan; i de inskränktare kretsar af den
enskilda lelnaden stor endast genom sina
e-genskaper och förtjänster, skall han
älskas och vördas af alla, som kunna
värdera dem; redan såsom yngling skall hans
beröm föregå hans ålder; hans manna-år,
offrade åt visheten, åt dygden, åt
människors väl, skola återföra i hans själ lugn
och tilfridsställelse, då de bereda honom
allés tacksamhet och kärlek; äfven vid
lifvets höst, på grafvens gräns, där dårens
ära redan föregått sin egare til
förgängelsen, qvarblifver den Vises, snarare ökad
än minskad, lik den sol, som v id
nedgången ännu leende kastar sina sista strålar,
fägnar och gläder alt, och återhelsas af
den tacksamma ;\aturen. — Ja, i
själfva olyckans sköte, under all lifvets
usel-het, är han inom sig stor, och stor med
ädelhet. Och skulle hans afsigter
misskännas, hans dygd klandras, hans vishet
beles — han fortfar dock i sit bemödande
-t- den ed hans hjerta svurit
mänskligheten, dygden, himmelen, är för honom
ändå lika helig, Ifka förbindande. — Han
förlåter sin ovän, han gör honom godt:
och älskar, glömmande otacksamhetens fara,
sit slägte som det är, ej som det borde vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
