Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
fig, fjilens omväxlande röreller måla fig i
an-figter, och tirar rinna; fjålen, förd utom fig
fjålf, känner, lefver, viftas blott i
Författarens, fom upeldar och fom enväldigt ingifver
hånne alla fina rörelfer. Hvad bruk, mine
Herrar, fkall han då göra af an lå ädel och
nåftan Guddomlig kraft? Dygden påfordrar
deniamme. Hon talar til hans hjerta. Hon
fäger honom: dit fnille tilhör mig. Til min
tjånft gaf dig Naturen denne odödlige fkånk.
Utbred mit välde pà jorden. Måtte den
brotrfligo ej uran qval kunna låfa dig;
blifve dina arbeten hans plågoris; måtte dc
nedftiga i hans hjerta och genom ångern
fön-derflira det; men måtte den dygdige, då han
låfer dig, röna et hemligt behag fom tröftar
honom! Mä Cato färdig at dö, och Socrates
drickande gifrbägaren låfa dig, och förlåta
månnifkorna deras oråttvifa!
Lydig denne röft, mine Herrrar, fkall
hans upeldadc hjerta utftaka de fkyldigheter
Naturen och Sedolåran pålägga ols. Lycklig
den, fom för at fkildra dem, endaft behöfver
nedftiga i fit hjerta! Lycklig den Författare,
lom i ljufligheten af den enfkilda lefnaden
kan rena fin fjäl, helgad åt naturens och
o-fkuldens kånflor; fom ftåndigr kan ållka det
han högaktar; fom alla dagar kan fluta i fina
armar en mur fom ivaxar til hans ömhet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
