Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
I loppet Tiden ftror de ftorverk och ruiner,
Dem fjerran Minnets blick i forntids fkymning (er.
Där vafsen oböjd ftätt orcaneus ande hviner J
Dlr fordom midnatt var nu morgonrodnan ler.
– v.* ’ ? 1 "
Bet gafs ej mànnifkan förutfe fina öden,
Men endaft vånta dem med önlkningens behag.^
Vi famne hundra är — värt nåfta fteg blir dödenJ
Och hoppet tröflar an vår fifta lefnadsdag.
Ej iällhrt vore det, »t framtids-ödet veto.
Hvar blef den vekes lugn, hvar grinfen fatt för brott?
At tröfta nödens barn, at njuta och arbeta,
Och tre en vis Förfyn, — det ar vår ISIIhetg lott.
Ånnu i feclers flod en liten bäck fig gjuter,
Och händelfernes mängd förflyter i tles famn.
Med bindel mänlkan gSr, och det hon boppQs,
njuter, —
Må verklighet i är bli gifsningarnes hamn 1
rifko-naturen nr benagen för irring och
(vaghet –ipen hvem i vårt tempel önfkar ei
Sanning och Dygd? o>-h hvilken vårt flägtei
vdn fkall ej fiiga ined Thomas’.
Ton fort ed d’ètre heuieuxj ta gloire eft d’3tre utile,
T.e vice feul eft bas* la verru fait !e rangj
Et l’homra« le pius jufte ed ausfi le pius grand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
