Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
var färdig at lägga ner hufvudet, fade han
med en leende mine åt Skarprättaren: Ni
fer at jag har en ganßia kort bält, fom
ndftan Jr bortgömd af axlarne; hugg
derföre til med kraft, ty om ni darrar pä
handen kan ni alt för Idtt hugga erfjdlf,
och flutligen bad han honom /kona hans
ikägg, och icke rilfoga det niStfon oförrätt,
ty detta fkdgg, lade han, dr fjdlfva
ojkul-den; det dr pd intet vif delagiigt i mit
bron, och har aldrig begått något
högför-rJderi.
Om den frivilliga cHågcUe ban gjorde
från lit höga Åmhere fållan finner efterföljd,
torde hans upförande under den tid ban det
beklådde äfven blifva lika (ållfynt. Han gick
få långt i oegennytta, at han ej det minfta
tänkte på fin familles fördel, eller fine
Söners befordran. Då defse cn dag deröfver
beklagade fig för honom, (varade han: Mina
Barn, låten mig göra alla rdttvifa; Er dra
och mit vdl beror deraf; men bekymren Er
icke. Den bdfta lotten blir altid Er öfrig,
Himmelens beßzydcl och mdnnijkors
vdlfig-nelfer. Hans huftru var er mycket
högmo-digt och fåfångligt Fruntimmer. Da hon
fick veta fin Mans affågelle från
Ämbetet och den indragna lefnad ban ärnadc
fora, hvarigenom hon faknade tilfålle at vi(a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
