Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ 3a*
är aldrig II fullkomlig och hel fom den
förfta.
Förutfeender, fom ahid fylselfätter var
inbildning med föremål fkiljda ifrån ols,
och fom ofraft fåtrer ofs dar, dit vi ej
fkole komma, är den verkliga kilian til al!
vår ulelhet. Hvilken dårfkap af en få
förgänglig varelle fom månnifkan, at ahid pä
långt håll fe in i et rilkommande, fom få
fällan kommer, och förfumma det närvarande
hvarom,hon år flker] Det år en dårfkap fä
mycket olyckligare, fora hon beftåndigt
rilta-ger med åldern, och Gubbarne altid
mifsrrog-ne, forurleende, girige, tycka mer om at
neka fig i dag det nödvändiga, ån at vara
det foruran efter hundrade Är. Således åre
vi bundne vid air, fäfte ofs vid alt; tid,
ftål-len, månnifkor, ting, alt det fom är, fom
/kall blifva, är ofs något hvar angeläget; vårt
eget innerfta är ej mer ån minfta delen af
ofs fjälfve, hvar och en utfträcker fig, om
man få fir fåga, öfver hela jorden, och
intages af fåremålen hvar lom helff pl denna
flora yra. Är det underligt at våra plågor
öka Gg i alla de punfter man kan fkada
ofs? Huru månge Förftar oroa fig ej öfver
förluftcn af Länder fom de aldrig fett. För
huru månge Köpmän är det ej tilräckligt at
endaft tala om Indierjie, för at komma dem
at fkrika i Paris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
