Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«7
Om ljusets Änglar ifrån fina kretsar
nedßego, för at uppenbara för mig hvad
Du är, fkulle de väl kunna faga mig mer
än hvad min fjäl fager? Har jag ej uttryckt
alt, när jag öfvertygat mig at Du är det
förträffligafte, alsmägtigafte och bäfta
Va-fende ? Och ai hvilken eld brinna da
Se-rapher, fom omgifva Din thron? Af
kärlekens heliga låga. Himmel/ka kärlek! Du
Ikall en dag i våra hjertan blifva mycket
mera renad; men icke blifva olik den vi
under vår gemenfame Faders öga röne,
då vi lindre, hjälpe och trolle vår lidande
broder.
Höga, förkjufande hopp, begrepp om
en tilkommande fullkomlighet, förfvinne
icke bland männifkjorna! . „ k Hvem fkulle
väl ej lifligt intagas af glädje, at altid
kunna komma närmare Gud? Guddomen är
alt det Den bör vara; des Väfende är Ett
och nödvändigt; men männifkjan, et
andeligt och förringadt väfende, måfte
fmånin-gom upnå och återtaga fullheten af fin
va-relfe; tiden måtte utveckla hännes med
känsla och förflånd begåfvade
fammanfätt-ning; den kan fullkomna hänne: denna
omforg, detta arbete äro männilkjan
öfverlemnade; hon måfte känna fin ufelhet
och fin förnedring ; hon måfie vilja blifva
derifrån befriad; hon måfte ikilja ifrån fig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
