Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––– 19
äf död för känslans ljufva tårar j han Ikall
ock evigt blifva utan ftöd, utan trölf; han
/kall icke kunna älfka det meft äl/kvärda
föremål» Den olycklige! Har han
någon-fin känt kärleken?
Det hjerta fom aldrig ällkat, var den
förfte atheift.
Evigheten förfkräcker mig ej mer: jag
/kall vara där med min Gudj jag bäfvar
icke för odödligheten. Atheiften är den
enda männilkja fom, utan känsla för
evigheten och in/kränkt inom det närvarande,
Jkulle våga fäga åt en mägtig och illak
Konung: "Du äger ingen domare i et
til-" kommande lif; du kan bortrycka
män-" nifkjoflägtet; ty det upväxer åter fåfom
" gräset pà fältet. " Atheiften /kulle
äfven våga fäga til brottslingen: " Undandrag
" dig ftraffet ocii lagens hämnd, och gör
" hjertat döft för famvetsropen."
Ack! om begreppet om Gud är
nödvändigt, fà är det i fynnerhet för dem,
hvilke äro öfver fina likar. Konungarne,
innehafvare-af den allmänna magten, kunna,
genom en fal/k uträkning, högfärd, tller
fåfäng ärelyftnad, mifsbruka denna heliga
magt, fom är lagarnes förnämfte
be/kyd-dare, leda den ifrån fi t rätta ändamål, och
derigenom tilfoga männilkjoflägtet de Kör/la
olyckor. Scor« Gud! afvänd de olyckor fom
E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
