Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
M. H.
"V d vårt fifta fammanträde ålades mig,
ar i dag intaga detta rum, hvarifrån jag få
ofta hört lyckliga talare höja fina röfter.
Känslig för min ofullkomlighet, har jag ej
kunn?r undvika at befinna, hvad jag vid
jämnforelfen går at förlora. Men den fom
framträder utan anfpråk, utan all hög
inbillning om fig fjälf, (kulle icke den kunna
hoppas Edert tålamod, M. H., för et förlök,
fom blifvit frukten af några fà ftunders
ledighet, och fom ibland alla fina brifter,
åt-minfione Ikall äga en förtjänih den, at icke
länge trötta.
I alla tider har lyckans inflytelfe pä
ftore mäns gerningar varit fynbar. Det är
en allmän böjelfe, at fika til ära och
an-feende — En Ikall hinna målet, men tio
/kola aldrig upnä det. Det är mindre
för-tjänllen än lyckan fom befiämmer allmänna
omdömet och befäftar åminnelfen — Sant
är det, at en ftor man, fom mifskännes,
och en niding fom berömmes, altid af de
vife återföras til fi t rätta värde j men deffe
vife äro få. Häraf har jag tagit mig
anledning at framkafia några, i fanning
mycket firödda, reflexioner, ledande til et bevis
för mänfkliga ofullkomligheten, och fäkert
äfven tör min egen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
