Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mänfkligheten tårar gjuter
Då hon faknar fit förf var.
Och den dygd, loin jorden bar,
Förft i gratven åra njuter.
Men icke altid där. Bland hundra ftrtdare,
I hvilkas hjeltebröft en lika åra lågat,
Och lom for dygd och ratt de famma fiarveik
vägat,
Och alla varit lycklige,
9knll blott, kan hända, en til efterverlden hin tit.
Man fkoll de andres natnn uppå ruiner finna,
Och fråga: Hvad förtjånft beteknar denna fkrifc,
Som tiden ftympat har, och åldrig måfla höijer?
Och — i Cypreflers fkygd, i denna marmorgrift,
År det tyrannen loin fig döljer?
År det en philofoph, hvars llror ingen följer?
Alt är förgänglighet i och fjälfva Minnet dör,
Och högre vishet dr, at uti lugnet trifvas,
Ån i en hvirfvelvind imellan klippor drifvas:
Då den fom jordens fred förflör
Och altid ftörrta bullret gör,
År mindre ära värd, men mer befjungen blifver,
Ån denna Hilla, ljufva dygd,
Som blygfam, nyttig, glömd, i låga hyddans fkygd
Ät dårfkapen en tàr, at nöden biftind gifver i
Soin Ungt ifrån palatset ne,
Af ingen Strå tärd, dan ärfda jorden plöjer*
B 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
