Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
anledning at omtala, huru den känslofulle,
i mon at fina infigter och fin uplysning,
utßräcker fpheren för fin ömhet til verlden
och männi(kjoflägtet, och jag (kulle i det
fallet ftnna hans fällhet grundad på icke
mindre än fanningens och uplysningens
oe-motftåndligü fegrar til mänlklighetens
båtnad. Jag äl/kar vifst icke deffa larmande
verldsborgare, fom, enligt en ftor philofoplis
yttrande, fäga fig alfka männilkjoflägtet
för at flippa Slika en far, en bror, eller
en maka : jag tror mig hafva vifat hvilken
aktning fådane hycklare förtjäna. — Icke
vågar jag pàftå, at den känslofulle fkaldens
utrop: "Jag i et afgrunds-djup mig /kulle
" lycklig kalla, om ingen dödlig fanns
olycklig mer än jag," är mer än en
vacker hyperbole, fom hedrar hans hjerta.
Men deremot är jag lifligen öfvertygad, at
för en öm fjäl, fom äger förmåga at infe
och följa mänlklighetens framlkridande til
fullkomlighet, kunna des öden vifst icke vara
likgiltiga, eller gryningen af fanningens dag
annat än förkjufande : en fats fom jag
alra-minll behöfver bevifa inför et famfund, hvars
ära och hvars fällhet det är, at genom
uplysningens och federnes helgd vifa
männi-/kjor fättet at vara lyckliga.
Alt detta voro ämnen til de ömafte
betraktelfer, de rikafte målningar, de
ttar-D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
