Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5= lOS
herre öfver mis {jälf och min fmak; — di
erfar jag der nöjet at vara lycklig; jag har
da alt hvad jag behöfver, och intet öfrigt at
önfka.
Det vore af ofs lika oklokt, at gifva det
ena nöjet företräde framför det andra, fom
at lörja öfver der fora är framfaret; uran
tvifvel var der ärnadt ar förivinna, och ofrafl
beftår det endafl i fin öfvergång. For öfrigt
beror det af ofs at erfätra det. Skulle vi väl
vilja likna det knarriga och egenfinniga
barner, iom med mifsnöje anfåg den anrättning
hvarefter der gråtit, plågadt af den
föreftåll-ningen, at det dermed förenade nöjer fkulle
uphöra? Ack ! Theogcncr, jag har redan fagt
Dig, at vi äro alle flora barn, och
Mutflto nomine, de te
Fabula narratur - - - -
vi Ire hundra gånger mindre förnuftige.
Medgifvom då: Det år en dårfkap, at
heldre vilja upnå lyckan på et än et annat
fätt; fnarare i Iralien än Grekland j lättare t
ungdomen än i de mognare ären och
ålderdomen. Endafl vi äre lycklige, är ftället och
länet ofs likgiltigt. Hvilken dårfkap at
cf-terffräfva det man ej kan upnå? Och är vä!
den mindre, at icke finna nöje i det fom Gud
och Naturen lagr under vira händer och fatt
G 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
