Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
begripas: betraktom vidare öfverenskommelfen
oc i ordningen af tingens egenfkaper, icke
blort fig imellan i et enda, utan ock i
förhållande til andra, och Sanningen i dem fkall
genalt updagas och ftråcka fig til Irnårre
fammanhang; och i den mon
mannifko-förftån-dets flyt ka och fkarpfinnighet förmå följa
Naturen i högre upftigande kretsar, och infe,
huru mångfaldigheten af deffa enfkilda ting,
och defia fmärre fammanhang i inbördes
ordning och öfverensftåmmelfe gradvis leda til
högre och allmännare, och deffa åter til det
allmännafte, eller til Naturens enda
ofantli-gen flora och hela fammanhang, fåfom
Ijålf-va medelpunkten, under och i hvilken alla
andra (ammanlöpa och öfverenskomma, och
hvilket utgör Nararens högfta fullkomlighet;
i den mon kan det ock gradvis ifrån
enfkil-dare Sanningar upfliga til högre och
allmännare, lamt ifrån dem til de relative
allmännafte; ty infkrånkningen af
månnifkoförflån-dets natur hindrar at fatta de i fig fjålfva
allmånnafte Sanningar.
Af hvad j.tg redan om Sanningens natur
yttrat år klart, at hon icke kan vara mer än
en enda, hon må hänföras til tingens art,
deras ordning och öfvercnsflåminelfe, eller til
våra känslor och rankar, och hvilket
egentligen at rala år et och det famm3. Ty
hurudan tingens natur år i fig Ijålf, och hurudana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
