Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Och hvi flcall lyckans had be flamma ftorheten,
Och krigarn och onyttingen
Förr än en freulig Flit til etterverlden råcka?
Dock — mit hemfka klagoljud
Ej förbyter mina öden
Nej, fördubblar Ijälfva nöden.
Smärtar mig och — hädar Gud.
Du! p5 hvitt alm8gts vink ur Chao» verldar runnö,
Serapher lifvaJes, och Sol. fyflemer brunna,
Til Dig Naturens Far min tanke höjer fig,
Du fom til Sanningen och Dygden kallat mig,
Som göt i mir förflànd förmåga Dig at dyrka,
Soin mig er hjerta gaf ined känflor och begär,
At njuta glädjens dag och fiamtids iållhet yrka:
Til Dig min tanke lyftad är —
Du ordning och behag kringfpridde i naturen,
Du ledde ljusets flod och fträckte rymden» haf,
Di tältet» roter (»mkt, orh eken fosthet gaf,
Du fkäukte lif, inflinct och känslighet ät djuren}
Men jag blott rättigheten fick ,
At i begreppens ve.U et fjärran upråckt finna,
Och med en ljusnad fjälens blick
Til tidens gränser och evigheten hinna.
Af Dina ändomil en del
Mig enfam gaf Du rå t at vtta och förklara.
Mig gaf Du detta bud at Dygd ined fillhet para,
Mig denna varnings röft mot brottets qval och far«,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
