Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s»34
na erfarenhet, fom vifar ofs få olika lynnen ’
hos våra likar, fä ftridiga böjeller och
häftiga pasfioner.
I
Nu, då den ene med flora och ovanli-|
ga gerningar förvånar de upmårklame dödli-1
ge och föker uphöja fit anteende, fin rygi-1
barher framfor alfa fina likar, lkulle vi
bedöma den andre fvag eller for
månfkliglie-ten onyttig, fom år nöjd med fin ringhet,
fåll och lycklig med fina hemdygder,
välgörande inom fin lilla krets; fom kanfke af
o-nvttig förfigtighet — aldrig af feghet — ej |
vill våga fig ut på flora rymden för at loka
en ovils lycka bland vifta faror, där fruktan >
och förhoppningar fkaka hans fjäl, dår han i
ej fer annan fäkerher ån mänsklighetens
vanliga öde? Skulle vi fråndöma honom vår
aktning, vår kärlek, — honom, hvars
arbeten, altid lika trågna4 aldrig äro ofrulufania;
honom, hvars ädla och mänfkokåra tån- j
kefått äro förcflafvadc af uplysningen, utöf- |
våde af dygden! O, nej! denne treflige Land- (
man, naturens fon, dygdens ålfkling, fkulle
des mödor blifva obelönre, des vandel
obemärkt. Det är han fom, vändande fin
torfva i lugn, kan af medlidande le åt de ftore",
fom hvålfva Länders öden; han fom fuktar
en tacklam jord med fin fvett och njurer
vålfignelfer, då ofta denne fköljer hänne
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
