Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Polackarne, ehuru med Ryfsarne i na.
bolag, ega dock olika helsnings-fätt. De
nedböja hufvudet, under det de lägga em
handen på bröftet, och fträcka den andra St
jorden. Men då en ringa perfon möter en
förnäm, böjer han fit.hufvud näftan ned ty
marken, och lågger tillika fin hand nit»
den perfonens häl, för hvilken han betygat
fin vördnad.
Hvem fkulle icke häraf med en (m!r.
tände kånfla fluta, at man refer i de länder,
dar Feodal-fyftemet ännu herrfkar, och dlr
få kallade lifegne trålar blottftällt fig få:
knut-ffraffer eller galgen.
Detta i korrthet anförda vare nog om
de mera hyffade Nationers helsningsfcd.
Det är fvärt at updraga några närmare
fkilj-agtigheter, Näftan ofveralt i Europa helfti
man med hattens aftagning, med bugningar,
Huru handkylsningen blifvit bruklig i
Norden , ar fvårarc at fäga. Man giflar , at den
Apoftolifka fed de förde Catholfke Miffi»
nairer medförde, at låta kylTa fina händer,
flutligen, fedan preftvåldet uphörde, kommit
i touren til Fruntimren, fom förmodligen
icke mifstyckte at upfättas i de nedftörtade
helgonens ftälle.
Vändom var upmärkfamhet til Afiaten,
Africanen och Naturens öfriga vilda föner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
