Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
befriar fig dock icke från fin fk»Uv.
Afunden leder långt ifrån författaren det
förtjänta bifallers ljufva rökverk; hon fprider i
des flålle intriguens och fmSdsllens förgiftade
ångor. Ärans dag lyser ofta endall öfver
flore måns grafvar. Den fnm förtjänar
högaktning , vinner den ganfka fällan; och
den lom planterar lagern, får fållan hvila i
des fkugga. Om flora Författare efter fin
död äro männiikjoflägrers. Lärare, måfle man
dock medgifva, at defle Lärare under fin
lifsrid ofta ff äro hårdt ftraffadc af fjälfva
fina Elever.
Men bor då afunden i alla hjertan?
Det gifves intet enda, dit den icke tränger
fig, Huru mänga flora männifkjor gifvas
icke, fom icke kunna lida nägra medtäflare,
fom icke vilja dela högaktningen med någon
af fina Medborgare, och förglömma at
det vid årans högtid, om jag få får fäga,
dr nödigt, at hvar och en får fin del.
De meft ådla fjälar läna underfhmdom
örat åt afunden: de emotflå des råd, men
icke utan mycket bemödande. Naturen har
danar männifkjan afundfam. At vilja
förändra henne i det affeendet, det är at befalla
henne, at icke älfka fig fjålf, det är ar vilja
något omöjligt. Mätte då icke Laglliftare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
