Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lidanden verkat, och hvad är detta
lilla, som vår blick mäter, emot det djup af
qval och marter, som ej menskligt öga skådar
i en annans hjerta! Skulle vi väl kunna fatta
ens den aflägsnaste föreställning om huru det
ser ut inom murarne af den trånga verld, der
kanske pligt och kärlek, sorg, förnedring,
vanära och hopplöst mörker strida i evig kamp,
der hvarje timma, hvarje minut, hvarje sekund
bevittna uppfinningen af nya plågor, äfven
sjelf-skapade? Menniskohjertat har ej nog med
verklighetens smärtor: hvad lifvets bittenhet lemnat
öfrigt, fyller det sjelft med betraktelser,
stundom hundrafaldt pinsammare än både kroppens
och själens verkliga lidanden ....
Sedan trenne år egde den ensliga tisteln
på Johannisskäret ej mera enväldet öfver den
dystra klippan. En liten byggning, med tre
fönster åt hafssidan, hade funnit plats och
skydd i den stora remnan, hvars fasta murar
bildade husets gaflar, då dess baksida deremot
stötte så nära intill den förut omnämda
berghålan, att kommunikation fans emellan bägge.
Vid mången solnedgång kunde den aflägsne
seglaren se Nicolines ljusa lockar fladdra för
vinden, då hon, sittande på klipphällen
utanför sin boning, lyddes till vågens sus eller
klangen af jungfruns silfvertoner i det tysta blå.
Flere sjömän togo hela synen — den sköna,
ljusa qvinnan på den vilda klyftan i hafvet —
för ett präktigt bländverk och hänförde det till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
