Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sybord och hennes bokhylla; och i ena hörnet
af den låga behagliga soffa, som sköt in i
kammarens vinkel, hvilade, oftast orörd, hennes luta,
till hvilken hon i sin första ungdom uppstämt
de glada sånger, som sedan efter hand dogo
på hennes läppar. Sjöng hon nu någon gång,
var det antingen, då Georg hjertligen bad henne
derom, eller ock då hon, ensam på
Johannisskäret. medan Letsler satt ute på sjön i sin
fiskarbåt, kände behofvet att med de välbekanta
ljuden söfva sitt hjerta.
Då Georg var hemma, var det hans glädje
att sitta inne hos modern och på egen hand
genomgå det pensum, fadern föresatt honom,
ty huru inom sig sjelf Letsler än lefde,
försummade han dock aldrig att utbilda och leda Georgs
studier och att till och med, detta likväl mera
sällan, samtalsvis upplysa och odla hans
förståndsgåfvor. Men ehuru Georg nu var vid en
ålder tillräckligt framskriden att han, med
kännedom om faderns lynne, tillbörligt visste skatta
dessa stunder, hvilka också aldrig försvunno
ur hans minne, hade dock en enkel sanning,
ett mildt råd, uttaladt af moderns läppar, ett
oändligt högre värde för honom, och hans
lif-liga, oroliga sinne skulle vara särdeles
upptaget, om ej hennes samtal förmådde fängsla
honom.
Detta var dock händelsen en afton, då han,
efter att hafva lagt tillsammans sina böcker och
tvänne gånger blifvit erinrad att taga fram sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
