Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en triumferande blixt sköt fram ur hans öga.
“Jag har ju många nätter varit med!“
“Du — då jag trott dig ligga i din säng?
“Jo, då har jag vackert legat der. . . . Men
du kan aldrig tro, mamma, hur tyst jag förer
en åra in mellan klyftor och skär och hur stark
jag är se’n!“
“Stark — hvad menar du?“
“Jag menar att den icke får vara dålig i
senorna, som skall bära packor, ibland små,
ibland större. Och att smyga på sanden så
tyst att icke en katt kan smyga lättare, och att
hitta på de bästa gömställena, än i skrefvorna
och än i hålorna — åh, allt det der är
roligare än någon kan tro . . . Men det skall vara
bra mörkt och storma, så att det hviner om
öronen, annars har det ej riktigt lag.“
“Men kära barn, jag förstår icke rätt allt
detta . . . hvarifrån får Karolus så många
packor, hvad innehålla de och hvart komma de,
sedan de legat i klipphålorna?“ Nicoline, i
dessa mysterier så omisstänksam som ett barn,
hade dock en instinktartad känsla, som antydde
henne att deruti var något icke rätt.
"Jo,“ svarade Georg, “ibland kommer en
annan båt, som, sedan vi fraktat godset ett
stycke, tar emot det: än möter oss också en
sådan och lemnar det. Det är då som vi ibland
gräfva ner det, helst i stora jättegrytor, som
någon sten passar till lock öfver, och än på
vissa andra ställen, som jag ej törs nämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
