Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borde han kanske yttra något mer, såsom till
exempel: ’Georg Letsler, du är jemte några
andra anmäld till medalj — fortfar så, så blir
du snart off’cer!’“
“Jag märker tydligt,“ svarade Nicoline, ljuft
småleende åt sonens glänsande förhoppningar,
“att du bygger lika bra luftslott som båtar . .
ack, min lille Georg!“
“Ack, min lilla mamma, de luftslotten äro
ändå icke så befängda att de ej blifvit allvar
af för andra, och hvarför då icke för mig också?
Och jag ville se dig, mamma, när efter några
års förlopp, en afton som nu, men“ — här
sänkte Georg rösten — “du skulle sitta inne
i din egen kammare vid din vackra
kristikors-blomma och leka med ’norska Fanny,’ som
hoppar omkring på bordet och tar hampfrö från
din mun . . . nå, när du så sitter, öppnas
dörren, och en lång yngling — jag tror nog att
jag blir mycket lång — träder in med
guld-epåletter på axlarna och medalj på bröstet, och
den der herrn sluter ett tu tre den älskade
mamma i armarna och tycker att af
alltsammans är detta ändå det roligaste!“
Nicoline betraktade Georg med en af dessa
blickar, med hvilka endast en mor kan blicka
på sitt enda barn. “Du målar,“ sade hon,
“blott med den rosenröda färg, som din friska,
glada ålder ger åt alla lifvets föremål. Men
tänk nu också på att jag, i stället för den
långe medaljprydde ynglingen, kunde få ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
