Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“och skrufva fast staken för slingringarnes skull!
Om en stund kallar jag er ner, gossar, för att
se efter att sprunden på ankarne bli riktigt
förseglade, ty ordning skall det vara i allt,
sådan var salig far mins sats, och sådan är min
också“
“Ljus tändt, herr löjtnant!“
“Godt! Tag roret, Österberg . . . Knäfveln
till vindbyar — håll tungan rätt i mun!“
Löjtnanten gick ned och låste dörren
sorgfälligt om sig. Härefter blef hans nästa
omsorg att tilldraga gardinerna framför de små
glasrutor, som voro anbragta på ruffens långsidor.
I Petter Grans ansigte, der det nu visade
sig vid bordet i fulla belysningen från det
blossande ljuset, låg en ganska sällsam blandning
af skälm och hederlig karl. Godlyntheten i
hans runda anletsdrag, jemte det
vördnadsbjudande i hans silfversprängda lockar, ingaf ett
slags förtroende, men såg man rätt in i Petter
Grans öga, så låg der på lur en kattblick,
hvilken antydde att mannen icke var till fullo så
god som det ville synas af den skylt, vår Herre
gifvit honom.
Hela ruffens utseende och innehåll
förrådde husbondens karakter. Icke fick man
förundra sig öfver att inom rymden af det med
uppstående kanter försedda bordet se en
half-gräfd edamer-ost kullbyttera i kapp med ett stycke
lybsk medvurst, stridande om förmånsrätten att
bada sig i vågorna från en öfverändastjelpt portermugg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
