Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få din ranson af den här gode vännen . . .
Jaså, inga sigiller! Nå, ankare kunna naturligtvis
läcka opåtaldt, blott de läcka beskedligt, så
att de kunna stå ut med att läcka en smula,
när de komma i nästa hand. . Träd fram, du
min gosse med de tre korsen — du skall vara
af fullblods-ras. Jo jo men, patron Holmer har
nog god smak! Jag måtte väl kunna åderlåta
dig på en kanna och skänka dig en kanna
vatten igen, utan att någon drar tvifvelsmål om
ditt äkta ursprung . . Men fördömdt att jag ej
har någon kruka inne mer än den här! Ropa
kan jag icke“ — han vägde härvid ett
kann-krus mellan händerna, hvilket innehöll en slank
sämre konjak — “och icke så mycket som en
butelj att tömma den på! Blanda . . nej, pass!
Nöden har ingen lag: lass basen då!” Nu
hällde han beslutsamt krukans innehåll ut
genom ett hål på golfvet.
Men att se Petter Gran, med den
betecknade ankaren i knät och sättande en knif
framför sprundet, börja påtrattningen i kruset,
det var pengar värdt. Hela hans ansigte
uttryckte njutningsbegär, ögonen tindrade och
medan tulljakten, darrande i hvar fogning,
slungades fram genom de våldsamma vågorna och
allt hvad lösgods var, uppe och nere, slog
brakande tillsammans, liksom det velat täfla med
sjelfva åskskrällarne, satt Petter Gran, upplyst
af det flämtande ljuset, så lugn, så salig, så
skinande, så stadig i kroppen som han under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
