Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastade en svag belysning öfver rummet, der
för öfrigt allt var så tyst, att ljudet från de
sqvalpande dyningarne hördes med pinsam
enformighet.
“Sådan stygg natt, mamma!“ hviskade
Fanny, strykande det guldfagra håret från sin
panna. “Det är nästan lika ängsligt nu som
när det stormade som värst. Jag undrar om
åskan kommer igen?“
“Jag tror ej det, mitt barn: ovädret tycks
ha stillnat. . . Men kasta om dig schalen, som
ligger vid mina fötter, och gå än en gång till
dörrn och lyss om du ej hör pappas steg!“
Fannys lätta, smidiga gestalt var snart
omsvept af den stora schalen, hvilken — då hon
var i sitt glada lynne — utgjorde hennes
synnerliga nöje att få drapera som kappa. Med
ett par lätta språng stod hon vid tröskeln och
gläntade litet på dörren, för att kunna uträtta
ärendet dess bättre.
“Nå, Fanny?“
“Aldrig grand, mamma — aldrig ett tecken
hör jag, utom att det piper genom
dörrspringorna “
“Skäller ej Fylax?“
“Icke nu!“
“Jag förstår ej hvarför han nyss
väsnades — säkert var här någon främmande. Det
är obegripligt att pappa icke kommer tillbaka!
Möjligtvis har han gått ned för tidigt.“
“Kanske får pappa förgäfves vänta på Karolus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
