Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan du väl förstå, ville jag göra upp med
honom i godo. Men hela sjukan är, att den
räfven slår efter Frifararn. Han låtsade som om
han ville gå in på att ta mutor, tilldess han
väl narrat mig ner i båten för att sticka en
hacka åt Österberg. Men hvad tror du han då
gjorde — jo, du, förrän fan skulle hunnit snyta
sig, hade han gett farkosten en spark, som
den andre filurn icke var sen att förstå; och
antingen jag tyckte det smakade sött eller surt,
måste iag låta mig behaga att göra en tur ut
till tulljakten.“
“Sådan klipslug gammal räf!“ utbrast Georg.
“Du kan tro, jag var icke god! Men jag
hade ej just så ledsamt heller i ruffen, der jag
vid undersökningen af de fyra vattenankarne,
jemte några ord af den enfaldige Kron, lätt
kunde sluta att Karolus begabbat jaktlöjtnanten,
och den trösten lisade mig så pass, att jag
kunde taga mitt goda förnuft till fånga. Efter
en timmas tid öppnades dörren, och Petter Gran,
röd i svnen som en kokt hummer, stack in
hufvudet. “Vägen är fri, men vi träffas en
annan gång!“ var allt hvad han sade. Och jag
gaf honom ett par ordslängar igen, som icke
föllo sig så illa, om jag sjelf skall säga det.
Derpå marscherade jag upp: båten låg klar,
jag steg ner, sedan jag först spejat efter
faten, Österberg satte ut — och dermed är
historien all!“
Då emellertid detta lilla äfventyr icke föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
