Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med sjöfåglarne hade, skrämda af
elementernas kamp, dragit bort. Allt var skumt,
tyst och doft, och likväl talade en mäktig ande
ur denna tystnad, som i den gryende
morgonen förekom ännu hemskare. Ur det remnade
töcknet uppstego småningom land och haf och
läto ögat öfverskåda det sorgespel, som
morgonen efter en stormfull natt alltid uppdagar på
den öde rymd, der striden gått fram. Grågrön
fräste fradgan emot de nakna klipporna.
Stormen låg bunden, men hafvet sjöd ännu af inre
uppror, ehuru det smektes af spillrorna från
stympade fartyg.
Georg suckade. Han visste hvad en sådan
qväll som den sist förflutna haft att betyda.
Men med van hand styrde han båten ut i de
långa dyningarna, spejande med längtansfulla
blickar efter Grafvernas ensliga strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
