Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fars nät. Allt hopp hade nu, i trots af fars
föreställningar, börjat svika: reste ej Georg alla
dagars kors och tvärs förgäfves . . . Frifararn var
och förblef liksom bortblåst. Men mor Malena
hade ett lugnt och tåligt sinne. Hon klagade ej:
tårarne föllo i tysthet.
Gubben Elias, som satt på spiskanten och
slöjdade toll-pinnar, betraktade allt emellanåt
sin unga sonhustru, der hon, ur stånd att med
något slags arbete fördrifva tiden, vandrade af
och an på golfvet vridande händerna. Ännu
ville Elias icke ut med hur illa det stod till
med hans eget mod, men för sig sjelf måste
han erkänna att det var rätt klent.
Hastigt flög en elektrisk gnista genom alla
tre medlemmarne af den lilla slägten: det tog
i dörren ett välkändt tag — och ögonblicket
derpå stod Karolus framför de sina.
“Jesus, Karolus, är det du!“
Johanna fick det första famntaget, mor och
far det andra.
“Sätt fram nå’n mat!“ var Karolus’ första
ord. “J kan nock se på mig och den häringe
fången“ — han pekade på Stånge-Jans bedröfliga
figur — “att vi behöfva få något i oss,
innan vi öppna på språklådan . . . Och glöm
inte en ärlig sup, Johanna lilla!“
Lofvande Gud i tysthet, tego alla med
spejningar och frågor, tills Karolus och hans
båtkarl fått stilla sin omätliga aptit. Men då
Karolus bortskjutit det tomma fatet och med sammanknäppta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
