Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland dem, som blifvit beordrade att ro
chefens slup, men synd och skam vore att påstå,
det han i någon mån saknades. Nej, satt gamle
Stormbom vid bålen med en historia på
läp-parne och punschslefen i hand, då saknade han
ingenting.
Flaggskeppare Stormbom ansågs, icke
allenast af dem, hvilka genom samma eller icke
alltför underordnad rang stodo i närmare
vänskapsförbindelse med honom, utan jemväl af
hela besättningen, såsom ett mönster för en
äkta sjöman. Kallblodig till ytterlighet i faran,
men dessemellan varm som glödgadt jern,
utgjorde han på en gång deras försyn och
plågoande.
Aldrig fans någon beredvilligare än han
att afhöra deras bekymmer. Han hade det bästa
hjertas deltagande för alla, som kommo att
bikta sig för honom, och var dessutom lika
frikostig på kloka och välberäknade råd som
han vid andra tillfällen visade sig frikostig i
behandlingen af rektifikatorn, ty sådan var
gubbens öfvertygelse: att unga sjömän icke kunde
uppfostras till fullkomlighet i yrket, utan att
de tidigt lärt sig uppskatta den välgörande
inflytelsen af en uppfriskande dagg.
För öfrigt låg i hela Stormboms resliga och
tätknutna växt, i hans manligt solbrända och
fårade ansigte, omfladdradt af de långa grånade
lockarne, något, som — ehuru han ej hunnit
högre i graderna än till skeppare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
