Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sina lätta kostymer ogeneradt
gruppera sig omkring de aflånga borden, alltsom
backlags-kamratskapet indelar dem. Hur
månget lustigt skämt, som under dagen blifvit
sparadt af brist på tillfälle att få urladda sig,
strömmar ej nu ohejdadt fram mellan hvarje
gång skeden föres till munnen, och om än
skämtet icke skulle vara så synnerligen fint, är
det dock lika roande för dem, till hvilka det
riktas. Vill man veta hur ett hjertligt skratt
klingar, så bör man höra det återskalla från
glada sjömäns läppar.
Georg och “Brännarn“, samme personage
som blifvit nämd i den af gubben Stormbom
berättade historien, hade under hela resan
varit backlagskamrater och haft mer än ett
muntert upptåg tillsammans. Brännarn älskade
Georg just derföre att, ehuru han kände att
denne var af annat skrot och korn, Georg dock
aldrig häntydt på något sådant, utan visat sig,
med undantag af de medfödda finare vanorna,
i allt fullkomligt som de öfriga skeppsgossarnes
jemlike.
Under ett lustigt samspråk hit och dit
afbröt Brännarn helt tvärt, lade skeden ifrån sig
och föll in i ett slags klagande sorgton:
“Jaha, min käre Georg, nu är det gjordt, sa’ han
som försvor sig: nu ha vi ta’t vårt sista
afskedsmål som kamrater! Du blir väl en stor
man, du, eftersom chefen sjelf åtagit sig att
skaffa dig fram i verlden — men se, mitt öde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
