Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Vill du tala nt, armars . . mumlade
Georg mellan de sammanbitna tänderna.
“Vill du tala ut, annars!“ härmade
Trornmen, hvilken icke kunde mäta sig med Georg
i kroppsstyrka, men för öfrigt var en god
öfversittare och icke utan list till husbehof. “Visst
fan vill jag det! Inte behöfver jag skäms för
livad jag talar — jag har väl talat förrän jag
såg kapten Georg Letsler och tänker också
tala ända till min död, och derföre säger jag
nu så fritt att hvarenda själ kan höra det, att
du för all den medvind, som nu fyllt dig med
stora ord, inte har någon annan att tacka än
just sy . . . sy . . . sydostvinden, som blåste så
lägligt, när du kastade dig i sjön för att dra
opp lille-baron.“
Vid denna vändning blef ett stort och
högljudt skratt rundtomkring, hvaruti ingen
lifligare deltog än Georg, ty så häftig han var, så
lätt var han ock försonad.
All förargelse glömdes i ögonblicket, och
så goda vänner blefvo efter striden Georg och
Trommen, att Georg till offentligt fredstecken
skänkte Trommen en ytterst ståtlig urkedja af
guldröd brons, den han ärnat åt Karolus,
hvilken han nu i stället ville gifva sin egen.
“Och nu,“ föreslog Trommen, skall du rita
opp åt oss kapten Georg Letslers brigg, den
der, som Brännarn menar tro på ligger för om
solen och akter om månen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
