Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Annu en gång nickade chefen, och med
upprörda känslor återvände Georg till däck. . . .
“Farväl, snälle Georg!“ sade en röst tätt
bakom honom. Det var Frits, som smugit sig
efter. “Jag önskade att vara så modig och
stark som du — men jag är en stackare,
säger pappa!“
“Frits blir nog annorlunda, när han blir
stor,” menade Georg, “och jag är säker på att
Frits aldrig mer vill ljuga.“
“Ja, käre Georg, jag har föresatt mig att
det aldrig mer skall ske! Och när jag kommer
hem, vill jag berätta för Elvira hur grufligt
snäll du varit och att du klädt kanonen för
min skull, då du bara behöft ett ord för att
slippa — du kan lita på att jag aldrig
glömmer dig och den dagen!“
”Hvem är Elvira?“ frågade Georg. “Det
var ett mycket vackert namn!“
“Jo, Elvira är min syster — och du må
tro att hon icke är bäfvande af sig. Minsann,
skulle ej hon passat bättre till gosse än jag!
Ja, jag kan gerna säga dig att jag är rädd för
att vara på sjön, liksom jag förr, när jag var
mindre, kände mig rädd för det gamla tornet
hemma. Men Elvira, som är bara ett år äldre
än jag, hon gör allt hvad hon vill . . . och det
är inånga saker, det!“
“Ack, hvad jag är kär i det namnet!“
svarade Georg, som redan i tankarne gjort beslag
derpå för sin tillkommande brigg . . . Det passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
