Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jo, det kan du tro på! Hon har mer än
en gång frälst mig från pappas spanska rör,
och om jag gjort något illa, tar hon skulden
på sig, ty hon vet att pappa icke rör henne.“
“Det tycker jag om: det är ändå godt
gry i henne! Och när jag blir en sådan herre
att jag kan helsa på vid Helgenäs, får jag väl
höra att Frits blifvit hennes öfverman i styrka.
Ty det passar icke att en gosse låter slå ikull
sig eller på annat sätt låter kufva sig af en
flicka.“
“Ja, ja, du säger så du — du känner icke
Elvira . : . . Men farväl med dig nu, snälle
Georg, och inånga tacksägelser skall du ha för
alla roliga stunder och alla båtar, som du byggt
och tacklat åt mig!“
Ännu återstod för Georg det plågsamma
afskedet från förmän och kamrater. Alla hade
ett vänligt och hjertligt ord åt honom. Och af
den gode premierlöjtnanten emottog han
månget godt råd, som för alltid stannade i hans
minne.
Gubben Stormbom, högeligen smickrad af
de gynnsamma ord, chefen yttrat om honom,
försäkrade på sitt mest trovärdiga och
bestämda sätt, att det var fördömdt ledsamt att en
skärgårdsskuta just med ens skulle ligga färdig
och ta emot Georg, innan han varit uppe och
gjort bekantskap med det gula huset i
Masthugget, men att, då han en gång komme dit,
han nog skulle finna att han der väntades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
