Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägger mig nu, men i morgon är jag tidigt
uppe och väntar dig!“
“Får jag ro din båt, Fanny?“ frågade
Georg, sedan de nedkommit till bryggan, der Nisse
(en bleklagd yngling med stilla godmodiga drag)
satt i båtens aktersäte, sysselsatt att fläta säf.
“Jà, gerna, om du så vilt, snälle Georg!
Gå du, Nisse och sätt dig i Elias’ båt och
kom efter, så snart du lagt i land vid
Graf-verna . . .“
Och nu sutto de unga ensamma. Georg
fattade årorna, Fanny roret och sedan
gubben Elias fått ännu en afskedshelsning, satte
båten ut.
“Jo, detta var litet roligt!“ menade
Georg och gjorde sig icke alltför brådtom.
“Du har väl upplefvat mycket på resan
och varit i stora främmande land?“ frågade
Fanny.
“Du kan lita på det! Men flottan har jag
redan skilt mig vid, och jag har nu i stället
fått i hufvudet att, så snart jag tagit
styrmans-examen, ge mig af på en ostindiefarare.“
“Ack, snälle Georg, då kommer du visst
aldrig igen ... De, der ostindiefararne äro
fasligt märkvärdigt folk! Och sådana granna
silkesnäsdukar de ha i Ostindien — hvad jag
tycker om dem!“
“När jag kommer hem från första resan,
får du minst två stycken, Fanny, äkta
ostindiska . . . var säker på det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
