Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kan slippa det, ändå ständigt vistas inom
stadsmurar. Tacka vill jag, mot de förnämsta
hus, våra ståtliga berggrottor . . Ack, hvad jag
älskar dem! Ett hus brinner upp — och hela
herrligheten är förbi, men mina berg, „de stå
qvar såsom de stått i mångtusende år. En
hel stad förefaller mig liten mot en enda
sådan der jätte !“ Fanny visade med strålande
blickar på ett af de högsta bergen, hvars nakna
lodräta yta icke egde ens en skrefva, der
minsta mossväxt kunde bo, men på hvars öfversta
topp en stor underligt formad sten låg och
spejade utåt hafvet.
I halfdunklet tycktes stenens former
förvandlas till en menniskas, och strandborna
berätta att denna sten är vålnaden af en
viking, som en gång gaf sig i kamp med
bergtrollen, för det de under natten borrat hans
skepp i sank. Men han hade blifvit besegrad,
och hölls än i dag fången.
“Jag,“ sade Georg till svar på Fannys
framställning, “har sett mycket, som varit
öf-ver all beskrifning präktigare än detta, men
jag har ej sett något likadant.“
“Det tror jag ock!“ inföll Fanny med
stolthet. “Men kan du säga mig, Georg, hvarför
menniskor, då de skola tala om någonting
vackert, alltid komma fram med ängar, skogar
och åar? Åar, det vet jag visst, dem kan jag
begagna som handfat, när jag vill tvätta mig!
Och skogar ... ha ej också vi skogar, när våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
