Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under läsningen mildrades det hårda och
ovilliga i Letslers drag, och till och med en
och annan ljusare skymt for deröfver. Brefvet
var långt, och sedan Letsler hårdt
sammanklämt det, sade han långsamt: “Du har ingen
egentlig skuld, Georg! Jag förhastade mig.
Namnet och anletsdragen . . . Nå, lika mycket,
kanske var detta möte till din lycka.
Kommendörkaptenen är en man af heder, och ehuru
jag hellre sett att du kommit fram i verlden
hans hjelp förutan, så är det dock nu som det
är, och han må se till att han kan göra för
dig hvad ditt eget uppförande och några vissa
förhållanden fordra af honom.“
“Om jag får förstå dessa ord,“ yttrade
Georg, sedan han några ögonblick öfvervägt
dem, “så är det säkert en gammal skuld sora
kommendörkaptenen afbetalar i det goda, han
vill verka för mig?“
“Nej, just icke det: han kan vara mig
skyldig både allt och intet, alltsom man tar
det. Han har gjort äfven mig tjenster, men
jag har inga andra anspråk på honom, än dem
hedern ålägger honom. Från denna sida
be-traktadt, är allt hvad han kan göra för dig,
en pligt — men, kom väl ihåg det, från ingen
annan!“
Vag skall aldrig glömma det,“ svarade
Georg, “och jag är honom redan stor
tacksamhet skyldig!“
“Vet du,“ frågade Letsler efter några ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
