Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Låt tankarne fara från det, som gör sinnet
tungt, herr Georg!“ inföll gamle Elias. “Man
är inte ung mer än en gång här i verlden.“
“Men icke ens ungdomen stålsätter en mot
sorgen! Jag är väl för det mesta glad som fisken
i vattnet, men jag kan icke låta bli att tänka
på min far och de långa ensamma dagar, som
han tillbringar på Johannisskäret år ut och år
in.“
“Har j inte hört, unge herre, att
rnenni-skans vilja är hennes himmelrike? Jag är viss
på att herr Letsler, fastän han nu kan vara
lite ljuslynt i början, då han fått sonen hem,
snart längtar efter att bara få sällskapa med
sig sjelf. Men det kan herr Georg lita på, att,
så länge en katt lefver i Elias Asbjörnssons
stuga, han aldrig blir ensam: vi lyss5 dit långt
oftare än han tror, för kommer en för ofta,
så ser han inte väl på det“ . . .
Då Georg lemnade de gamla vännerna på
Grafverna, kände han sig, oaktadt deras
uppmuntrande och okonstlade tröstgrunder,
särdeles sorgsen i hågen. Det vigtiga samtal, han
haft med sin far, det oupphörliga grubblet på
kommendörkaptenens förhållande till denne och
isynnerhet de orden, att fadern ej kunnat gifva
honom den plats, som tillkom honom, förenade
sig att fylla hans fantasi med otaliga bilder.
Georg älskade för ingen del det
hemlighetsfulla. Med hans öppna, sjelfständiga och
kraftfulla karakter, ville han hafva uppoffrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
