Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den af holmen för att njuta en friare utsigt
öfver det älskade hafvet.
Men knappt hade han kastat en blick utåt
sjön, än han spratt till af en obeskriflig
rörelse: han såg en båt för fulla segel nalka3, och
båten var ju densamme, på hvilken han en
gång som barn öfverfördes till den nakna strand,
han sedan lärde sig älska som hem. Det var
Frifararn, liksom mannen vid roret, hvilken
svängde hatten emot honom, ej var någon
annan än hans gamle vän och lärare Karolus.
Ur stånd att afvakta Frifararns ankomst,
kastade sig Georg i sin lilla farkost och
började ro mot den kommande. Och icke långt
derefter trampade lians fot den planka, som
han ej kunde återse utan att bröstet nästan
ville sprängas sönder af känslornas öfver makt.
Här var ju den fläck, der hans dyra mor
suttit under resan från Drammen, hennes sista
långa färd i lifvet.. der samma kista, på
hvilken fadern, då mörk som nu, halfliggande rökte
sin pipa . . och här platsen, der han sjelf haft
sin lilla madrass emellan bägge packlårarne.
Och nu, liksom då, kilade han sig in i
fördjupningen vid roret, sedan han och Karolus
först skakat hvarandras händer med en värma,
som tydligt lät dem erfara hur kära de voro
för hvarandra.
“Nej, se, sådan karl det blifvit af
Frifararns pilt!“ utlät sig Karolus, i det han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
