Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fYiska bladen deremot voro ju växtens
herr-ligaste prydnad . . . Nisse tog slutligen ett, som
var litet skadadt i kanten.
Nu ropade Fanny sitt “god morgon.“
“Guds fred!“ svarade Nisse. “Skulle jag
uträtta något?“
“Ja, om du ville, beskedlige Nisse!“
“Ville — hvad skulle mamsell Fanny be
mig om, som jag inte ville: jag vet då intet
något!“
“Söndagen är ju din egen dag!u
“Och hvem tackar jag för det, hvem
tackar jag för allt det goda, jag har, om inte
mamsell Fanny . . . näst Gud, förstås!“
“Hör på, Nisse du, är det långt mellan
Nöddö och Vestraön — jag tror ej att det kan
vara särdeles stor bit?“
“Visst inte, när en kan röra på åran.“
“Det kan du, Nisse! Och ser du, på
Nöddö håller gamla Lars Mattssons Katrina på
att dö. Kanske blir det inte så snart heller:
hon kan väl qvickna vid än en gång. Men du
vet hur eländigt och smått det är för henne,
sedan mågen och dottern drunknade... Nu
har jag lagat litet i ordning till henne — hon
skall väl icke lida nöd under sina sista dagar!“
Och härvid framtog Fanny ett välförsedt knyte,
som hon, utan ett ord vidare, ställde på bänken
bredvid Nisses blommande baktråg.
“Godt, det skall ske!“ sade Nisse. Och
roed en kärleksfull blick på sina rosor tilläde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
