Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gran, då han på återresan från Strand satt
ensam med sin kärälsklige brorson i ruffen.
“Rikaste flicka i skärgården!“
“En liten grann docka!“ svarade med
till-konstlad vårdslöshet den tillfrågade, i det han
tände cigarren och kastade sig på soffbrädet.
“Sådana dockor äro roliga nog att lägga
beslag på!“ menade Petter Gran. “Minst
tretti-tusen riksdaler banko . . . det är pengar det,
min käre Ture, härnere i landsorten! Men hon
tages ej på kroken vid första försöket.“
“Lappri!“ svarade herr Ture. “En liten
skärgårdsmamsell, knappt sluppen’ur
barnkammarn!“
“Icke så! Klok man gör sig aldrig säker
i dylika saker: han ser sig före, han rödjer
väg efter befogenhet, som lagman säger. Men
han stoltserar icke i förtid.“
“Det gör icke jag heller, farbror! Jag
är-nar verkligen icke försöka min lycka på det
hållet. Hon är dessutom bara barnet.“
“Sådant hjelpes lätt: om två år är hon
giftasvuxen. Hennes mor var icke mer än på
sjuttonde året, när hon trädde i brudstol med
Holmer . .. Om två år, högst tre, tar jag
af-sked och sätter mig i ro, och då, min käre
Ture, passar ju alltsammans tillhopa!“
“Hon har ej fått någon särdeles uppfostran:
hennes seder äro ganska . . . ganska . . .“
“. . .förträffliga!“ ifyllde farbror Gran den
oafslntade meningen: “Och hvad uppfostran be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
