Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormbom. Detta hade nu kommit med
underrättelse att flaggskepparen, sedan fregatten lagt
upp, återvändt från Karlskrona och hem, der
han nu väntade Georg till sitt vinterqvarter i
Masthugget.
“Nu skall du icke töfva!“ sade Letsler till
sin son. “Ju förr du börjar, desto förr når du
slutet.“
“Ja, jag både vill och skall arbeta!“
menade Georg. “Men det svider i hjertat, att
lemna pappa så här ensam: hösten tillstundar,
och vintern — vintern .. .“
“Lappri, min son, jag är van dervid!“
“Åh, det är en tung vana . . Pappa kan åter
bli sjuk!“
“Så säga vi: Ske Herrans vilja!“
“Men jag kan aldrig lefva i lugn: nej,
aldrig hvarken kan eller skall jag ega någon ro,
om icke till hösten någon mensklig varelse får
flytta hit.“
“Hit — är du från dina sinnen ?“ utbrast
Letsler med förvåning, nästan med ovilja.
“Kanske du vill att jag skall taga hit en gammal
käring, att städa kammarn och prata ut
öronen på mig?“
“Nej, visst icke! Jag känner väl att pappa
icke tål fruntimmer, men jag vet en person,
en fåordig, beskedlig och allvarsam yngl . . .“
“Tyst med hvad du vet — ännu sköter
jag mig sjelf.“
“Det vet jag nog, men den, jag’ menar,
Enslingen. I. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
