Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkrar pappa, att han ej skulle vara i stånd
att störa pappa, då han såge hvilket värde
pappa fäster vid ensligheten!“
“Du är mycket vältalig, min käre Georg,
och du kan väl veta att jag uppskattar och
värderar din välmening. Men jag kan ej gifva
dig något löfte: jag kan ej så tvärt göra
någon förändring i vanor, som blifvit mig kära
... Emellertid skall jag tänka på saken.“
Georg tordes ej begära mer för denna
gång. Hvad han vunnit, var redan vida öfver
hans hopp ..............
När han nu härnäst träffade Fanny,
yttrade han med bevekande ömhet i rösten: “Jag
tror, söta Fanny, att, ifall jag både dig om
något, som du håller mycket kärt, du likväl
skulle vara i stånd att ge mig det, eller hvad
tror du — tycker du, att jag är förinbilsk?“
“Visst icke, min snälle, gode Georg . . .
om jag har något, som du vill ha, vore det
än mitt stora vackra bernstenshjerta, så skall
du få det!“
“Åh,“ inföll Georg skrattande, “vore det
fråga om att begära ett hjerta, så kan du väl
förstå, Fanny, att jag skulle ta bättre till: du
har väl något mer hjerta än bernstenshjertat
. . . Men nu var annars meningen, att fråga
om du ville afstå någon, som jag yet att du
ej gerna lemnar till en annan.“
“Jag kan ju aldrig veta hvad du menar?“
sade Fanny, som, efter Georgs oförmodade ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
