Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den närmaste af de tre dörrarne i
förstugan knackade Georg sakta, och med stor
förnöjelse hörde han genast sin gamle förmans
röst i ett kraftfullt: “Härin!“
Nu steg Georg dristigt på, och första syn,
som mötte hans öga, var gubben Stormbom
sittande midt i en liten kammare med en stor
segelhög framför sig. Han var sysselsatt att sy
segel, men för ögonblicket kratsade han som
bäst ur pipan med märlprimen.
“Nå, välkommen, min gosse, hjertans
välkommen . .. Jag har redan väntat dig i flera
dar och har någonting som också väntar på
dig, din krabat!“
“Hvad då, käraste farbror? Om farbror sagt
någon, skulle jag trott att fru Stormbom
möjligtvis med godhet emotsett min ankomst.“
“Det kan du lita på, att hon gjort! Men
det var inte henne jag menade . . . Nå, du kan
ge ett handslag, känner jag, så godt som en
gammal sjöman ... Jag sa’ till käringen min
(och du skall få se om det inte är käring som
duger) : ’Mor, sa’ jag, pris vare min rektifikator,
jag har gjort den pojken till ett dugligt
sjö-mansämne, som jag kommer att få heder af.
Du må lofva mig att hålla honom som din
egen son!’“
“Hvad svarade hon på det?“ frågade
Georg, nyfiken att få en liten idé om sin
blif-vande vice-mors sinnestämning emot honom.
“Svarade? Jo, hon svarade ackurat som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
