Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg framför sig den kraftfulle flaggskepparen,
rektifikatorns väldige förare, sitta och raffla
trasor, och det utan att våga öppa mun till
uppror mot den husliga spiran.
Gubben rafflade och teg och låtsade ej
höra Georgs fråga, ty sanningen att säga,
blyg-des han öfver att Georg skulle se att han,
gamle Stormbom, hyllade toffeln. Slaget hade
kommit för häftigt. . gubben hade ej fått tid
att med något godt skämt bereda Georg på
det vanliga eftermiddagsnöjet: han hade tagit
för äfgjordt att mor skulle uppskjuta det
åtminstone till nästa dag. Och nu rafflade han
så träget, att mor sjelf icke skulle ha kunnat
göra det trägnare, allt på det att förtreten så
mycket fortare måtte taga slut, ty han visste
för väl att han måste sluta sin portion, om
han ville se himlen klar.
“Jag skall visa herr Letsler hur han skall
bära sig åt!“ yttrade gumman, hjertligt
skrattande åt Georgs bakvändhet. “Se nu på mig
... så här skall det vara . . . Nå, visste jag
inte att det snart skulle gå! Det är ett
sådant litet nätt göra för karlar, medan de prata
bort en stund på kaffet eller på gröten eller
ölosten om qvälln.“
“Jo, jag tackar.“ tänkte Georg, “skall jag
få en så angenäm förströelse två gånger om
dagen — se det blir då ingenting af, det vill
jag lofva!“ Men högt, för att ej göra sin gamle
vän misslynt och än mer öka hans förlägenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
