Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so ra det blir möjligt för folk i torftiga
om-omständigheter att anständigt berga sig.“
“Och jag,“ inföll Stormbom, som nu,
lif-vad af Georgs samtal med mor, lyckats
öfver-vinna den motighet, han först känt, “jag vill
inte vara sämre än gumman: jag syr segel och
tjenar inte så litet på det. Men jag söker nu
snart pension — och då äro vi på det torra!“
“Vi gå väl inte från våra gamla vanor för
det! Hur skulle vi kunna trifvas utan dem, far?“
“Hvad, mor, tror du inte jag skulle slå
mig förbaskadt bra ut, utan att två gånger hvar
eviga dag, som gud ger, sitta och svettas öfver
de här gamla lapparne?“
Fru Rebecka rodnade litet, men svarade
lugnt (ty ingen hade ännu hört henne höja
rösten mot sin man): “Jag blir ändå vid mina
ord, far — du kan tro att de allt ha sin goda
grund! På sjön är det olika: der har du dina
gifna sysselsättningar, men på landbacken, utan
någon verksamhet, skulle du aldrig tycka att
det stode rätt till med tiden och trefnaden,
om du inte hade din lilla hög med
silkestra-sor att förarga dig öfver och glädja dig åt,
när den är slut. Vanan är andra naturen, far!
Du skulle leds, det påstår jag.“
Gubben smålog och tänkte nu, såsom han
ofta förut tänkt: “Det måtte väl vara så ändå,
eftersom mor säger det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
